Niklas ex krånglar med oss så vi håller på att bli tokiga här hemma. Dom två hade en hund för 12 år sedan som ingen kan ha nu. Hennes kille är allergisk och vi har barn/ inte rättvis tid. 

 

Hon ringde och sa att om inte vi kan fixa något annat för honom måste han avlivas. Så jag fixade en bra familj till honom. En tjej som jag gick i samma klass som. Då ändrar hon igen?! Säger att hon kan ta honom i alla fall. (Hur länge skulle det hålla, när killen är allergisk). 

 

Ringer och säger att det inte känns rätt. Men människa vad vill du då? Inte ha honom själv, inte avliva och inget annat. Då blev jag skit irriterad och skrev ett lagom argt sms. Jag hade lixom lovat en familj som blev jätteglada och planterade för hund. 

 

Sen ändrar hon IGEN och säger att nu skulle dom inte ha han på grund av mig. Alltså förstår ni? Betyder jag mer för dom än hunden? Vi orkar inte ens. Människan har teroriserat hela morgonen. Det är ju så att man vill gå och lägga sig igen. Grejen är den att vi inte ens vill se eller höra henne och ändå fortsätter hon.