Då var första natten i Strömsbro gjord. Det kändes skit konstigt att vakna upp, det tog ett tag innan jag kom på vart jag var, -hemma. 

 

Jag kommer sakna Ånyggeby som fan! Att kunna gå ut på morgonen och se ut/ ha på mig precis vad jag vill. Ingen insyn från något håll.  Nu har man fullt av grannar öööverallt. Men vi trivs otroligt bra, och bättre blir det. 

 

Jag är bara livrädd över att känna mig ensam sen när jag är mammaledig och Niklas jobbar... Visst jag kommer ha fullt upp med en bebis och kanske en katt(?), men endå ingen att prata med :O. Får väl typ skaffa andra mammakompisar som har samma vardag och intressen :).